Känner mig alltid lika blåst på den svenska sommaren....Varför? Jo, för den finns inte...svensk sommar är en utopi, en filmatisering av en verklighet som inte finns. Maskrosängar, skärgårdsliv, sill och nubbe, utflykter i skärgården, visst låter det som svensk sommar? JA, but it's not! Min svenska sommar innefattar sena vakna kvällar med ghettohäng utanför fönstret så man inte kan sova, dubbelt så lång färdtid till jobbet eftersom SL varje år ska bygga nån bana som är klar om 15 år, frusna kvällar, otrevliga oväntade skurar där man får rycka åt sig första bästa paraply man hittar. För att inte tala om alla tidiga morgonar då jag vaknar innan väckarklockan för att det är ljust och jag tror jag försovit mig. Sen är det alltid den här stressen i Sverige eftersom fint väder är en sällsynthet, dvs stress, press och måsten att hitta på nåt så fort det är fint väder. Galet. Detta är min svenska sommar för det mesta. Det är därför jag åker utomlands. Ååååååh vad jag älskar alla varma länder. God mat, gott vin, sol, bad, strand, värme, kultur...lång lista av kuligheter. Jag hoppas att jag aldrig måste stanna i Sverige under semestern. Det är ju tydligt att det är mer bu än bä. Men nu är hösten på väg. Whatever. Har gett upp. Kom då.