I simhallen var jag idag. Hur länge sen var ni där? Hur är det där då undrar ni? Förutom att det är en prövning av mitt tålamod med barnet som simmar brevid sin farfar i motionsspåret och den äldre gubben som tar simtag men inte verkar röra sig nånstans.

Jag tar duschen som alla andra tydligen vill ha. Det är den enda duschen som har en dörr där man kan stänga om sig. Det gör inte jag. Jag står där naken och duschar i lugn och ro. Samtidigt ser jag hur kön växer till "min" dusch. Jag vill ha den duschen för att den har en duschslang (de andra har har kranar från väggen) och de andra vill ha duschen för att duscha privat, kunna stänga om sig. Och där står jag, utan hämningar & duschar naken med öppen dörr.

På väg till skåpet byts det blöjor på barn som ligger på golvet (yuuuuck) och jag vandrar vidare helt naken. Alla småflickor tittar på mig, alla tonårstjejer tittar på mig. Men hallå!?? Är inte tanken att man är naken där? Och när slutade jag med att skämmas för att vara spritt språngande naken? Jag vet inte...men enligt mina vänner som reagerar på att jag har foton som tavlor på mig själv hemma så är jag tydligen egenkär.

Det är väl bra om det är så? Om inte jag älskar mig själv, vem ska då göra det?

För övrigt hade jag massa balsam kvar i håret efter duschen. Jäkla kärringar som bildade kö till duschen o stressade mig! Nästa gång stänger jag dörren enbart för att inte se köbildningen'