Jag orkar inte skriva, orkar inte vara glad, orkar inte bry mig on nåt. Så är det. Varje dag den senaste veckan har jag åkt och hämtat o lämnat på djursjukhuset. Idag får jag veta vad som gäller för framtiden för min kisse. Ovissheten är nästan värst för man vet inte om man ska vara ledsen eller ej. Det skiter jag i, jag är konstant ledsen. Igår var min födelsedag. Den präglades också utav besök på djursjukhuset. Har insett en sak; Life is all about learning to cope with getting screwed all the time! Det är sant. Det är bara lära sig hantera. Livet kommer att vara fyllt av sorg och nära och kära som rycks ifrån en.