När jag rensade hemma bland mina saker var jag noga med att få med mig lilla Ozos urna. Vissa tycker det är konsigt att man vill ha urnan kvar men jag har bestämt mig att det är det rätta. Han var hemmets pärla och kung, det är i hemmet han ska vara, ingen annanstans.

Sen jag plockade fram urnan har jag tänkt mycket på det lilla skruttet, tittat på bilder och saknat. Han var det finaste.

Innan var han instängd i ett skåp, då jag inte bestämt vart urnan skulle ta vägen. Nu sitter han placerad i ett fönster och tittar ut, precis så som han brukade göra....