Förutom förkylning har jag varit på dop. Brorsans dotter Isabelle har döpts igår. Sist jag var på dop var när brorsa själv döptes när han var 1 år, det betyder att jag var 3,5 år när jag sist var på dop. Och nu när jag skriver det här inser jag att jag ljuger dör jag har varit på dop när Kimberly döptes, hon är min tidigare plastdotter eller nåt sånt kan man säga.

Nåt som förvånar mig är närheten och allt gudssnack. Man känner sig ju som världens största hädare när man ska sjunga gudspsalmer. Det går bara inte för mig. Det är ungefär som att jag skulle ljuga, vilket jag inte kan. Jag tror nog mer på karma än mer på Gud.Vilket får mig att inse vilket hyckleri som pågår i hela världen. Så många som gifter sig, döper sig med mera utan att tro på gud. Det är ju mer en ceremoni och en kulturell grej eller mer en rutin som ska göras.

Hycklare är vi allihopa.., men fint var det:)