Jag får ångest över sånt som ingen annan får. Jag tror man kan kalla det i-lands ångest. Just nu har jag ångest över 2 saker. Ångest över att mitt hår måste klippas och min frisör är mammaledig. Jag vet att jag skrev sist att jag var nöjd. Men det visade sig vara kortvarigt. Hon klippte mig snabbt och rakt av och mitt hår fick inte den stunsen som min vanliga frisör Patricia lyckas få till. Dessutom klippte hon mig på 5 min typ. Lite väl oengagerad klippning kan man tycka.

Mitt andra i-landsproblem ångest för tillfället vet jag inte om jag vågar skriva om men det handlar att jag ska på en aktivitet i helgen som jag helst inte vill gå på men jag måste typ. Det innebär att jag missar salsan och det vill jag inte. Antingen kan jag missa salsan och gå på det här eller så går jag på salsan och missar en större del av min kväll om jag går på det här sen. Inget alternativ känns bra.

Varför kan jag inte bara vara en som som skiter i saker och gör som jag känner för? Jag hatar mig själv för att jag är en ärlig jävla skit