Sockerkamp

Jag är galet sockerberoende. Tror det sitter i från barndomen. Honung på napp & oboy på flaska. Det startade liksom tidigt. Socker är lika beroendeframkallande som kokain har det kommit fram i studier.

Ibland äter jag inte ens för att jag är sugen. Speciellt godis. Det är som att det sitter en tävlingsunge i mig som ska hinna äta upp alla goda godisar innan de andra barnen. Herredgud alltså...som att det inte skulle vara att bara köpa nytt godis. Finns liksom ingen logik längre...när man var liten fick man ju hålla sig till godispengarna man hade men nu är det ju knappast kostnaden för godis som är ett problem. Snarare ett inbyggt "ha-begär" för sötsaker.

På hotell brukar mång bara ha en mars bar. Det är bra för det är inte godis. Det är äckel päckel. Smakar som en blandning av mörk choklad, äcklig kola och oboy som man blandat ut med ett äckligt proteinpulver till en tung massa och tryckt ihop den så gott det går

Men när jag öppnar minibaren och ser massa ny choklad....då är vi inne på ny mark! Godisar som jag ej smakat förr! Förstå hur mina socker-drogliknande behov triggas!! Varje gång jag tar ett aktivt beslut att säga nej till godis har det precis skett en inre kamp.

Som den sockerknarkare som jag är går jag på saker som detta: nye bobblete form- lettare å njuta!

Jag går på att det är lättare att njuta för att bubblorna har en ny form! Insanityyyyy!!!

Denna gång vann jag kampen och stängde dörren till minibaren:)


Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Remember me!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0