Jag orkar inte skriva, orkar inte vara glad, orkar inte bry mig on nåt. Så är det. Varje dag den senaste veckan har jag åkt och hämtat o lämnat på djursjukhuset. Idag får jag veta vad som gäller för framtiden för min kisse. Ovissheten är nästan värst för man vet inte om man ska vara ledsen eller ej. Det skiter jag i, jag är konstant ledsen. Igår var min födelsedag. Den präglades också utav besök på djursjukhuset. Har insett en sak; Life is all about learning to cope with getting screwed all the time! Det är sant. Det är bara lära sig hantera. Livet kommer att vara fyllt av sorg och nära och kära som rycks ifrån en.

Nu kanske jag hoppar på igen. Min senaste vecka har bara kretsat kring min katt Ozo som blivit jättesmal och hans njurar har i princip slutat fungera. Han är min favorit, min bebis. Ingen som inte gar djur kan förstå. Jag har varit deppad och chockad, har inte varit beredd på att han är sjuk! Nu har han legat med dropp 4 dar och imorrn ska han in igen. De kallar honom argis och stammis på djursjukhuset. Hans värden är bättre men han kommer aldrig bli frisk. Däremot kan han leva lite till med specialfoder som inte belastar njurarna. Nyss åt han, det är ett bra tecken för det har han knappt gjort på flera dagar. Håller tummar och tår för min lilla Ozo <3

Min lilla Ozo är min vita kissemiss, han har gått ner i vikt den senaste veckan. Idag var vi hos veterinären och han vägde bara 3,25 kg :( hans normalvikt ligger nog på 4,5-5 kg. Han är så liten och ynklig nu:( Det verkar som det är nåt med njurarna. Blodprov tog de, vilket han var lagom glad över. De skulle ringa mig idag iallafall gällande provet med njurarna så får vi se hur allvarligt det är. Min lilla lilla kisse:((

Jag har alltid lidit av kort stubin, dåligt tålamod eller vad man nu ska kalla det. Ja, jag skriver lidit för det är faktiskt jobbigt att bli så irriterad av omvärlden och småsaker som man inte kan påverka. Det är svårt för mig att inse att folk inte kommer att få hyfs, folk kommer inte ta hänsyn till andra, alla kör sitt race. Det har lett till att jag börjat bli som "alla andra". Lever efter mottot som man lärt sig på dagis. Sköt dig själv och skit i de andra. På gott och ont. Imorse satt en man brevid mig på tunnelbanan. Hans andedräkt gjorde mig kräkfärdig. Som att det inte räckte satt ha och hostade och harklade hela tiden. Det finns inte tillräckligt med ord att beskriva hur mycket den här mannen äcklade mig. Åååååh jag skrev massa text som inte kom med för att jag påbörjade det här imorse och blev utloggad nu när jag fortsatte. Sur jag är nu! Nu skiter jag i det, texten får vara halv, tänker inte skriva om

Förlorade min inre lunchkamp mot McDonalds idag. Fyyyy vad såsen i bigmac är hemskt osmaklig. Skrapar alltid bort sås+sallad för att jag inte orkar vänta 2 min på en specialbeställning och det beror på att man alltid, utan undantag blir bortglömd vid specialbeatällningar och får vänta 10 min istället för 2 min. Slog på stort och tog glass med ahlgrens bilar. Nu mår jag lite lätt illa...

Vissa nätter är som hämtade ifrån en komedi. Det är såklart inte jag som får skratta, jag har huvudrollen o är den som är utsatt. Igår var en sån natt. Den började med att jag skulle lägga mig tidigt (läs försöka) & eftersom det var kallt har jag slagit på min värmefilt som är en utav världens bästa uppfinning. Jag somnar knappt in eller vaknar halvdåsig, svettig & irriterad. HÄR exakt här har det börjat gå utför. Är hungrig, går upp & proppar i mig lite godis & hushållsost. Lägger mig, ser att det kommer ljus från köket. Upp & stänga dörr. Lägger mig igen. Har 3 lurviga djur i sängen som bokstavligen försöker hotta bekväma sätt att sova på -på mig! Frustrationen, stressen & jakten efter sömn är nu total. Katterna har stört sig så mycket på att bli bortsparkade att de nu intagit sovpositioner vid mitt huvud...whatever...ligg inte på mig bara. Nu ser jag att ljuset från fönstret stör mig, saknar persienner men har mörkläggningsgardiner som gör att det lyser in uppe vid taket i mitt annars så mörka rum. Det här går inte. Får en ide. Upp igen, hämta sopsäck o tejp o täcker fönstret. Skönt! Total darkness! I lööööv!! Nu ska jag väl ändå få sova!?? Börjar snart känna att det är väldigt lite syre, svårt att andas...måste bara måste öppna fönstret nu! Goood god pls just let me sleep now!!?! I want sleeping pills Naaaaoooww this is not normal behaviour!!

Såhär spännande är det när torktumlaren centrifugerar! Det roliga är att jag aldrig tidigare upptäckt att han haft nåt intresse av tvättmaskinen. (tvättar jag så sällan?) anyways....undrar vad mina andra katter gör eftersom de inte är intresserade....Vänder mig om & ser att den ena är fullt upptagen med att trycka ner sitt ansikte djupt i min väska. Ha! Got ya, det finns inga hårsnoddar där! För det är det han letar efter nämligen. Han letar upp mina hårsnoddar, tuggar i sig dem & spyr sen upp dem. Nej, tack säger jag bara! Varje dag när jag kommer hem ligger en uppspydd snodd på golvet och då är jag ändå bra på att gömma dem! Jag lät honom i vilket fall somhelst ha kvar sitt huvud i min väska för jag hade inga snoddar där. När jag går på toa flera timmar senare mitt i natten ser jag nåt som ligger precos brevid väskan...EN hårsnodd! Men din jäkla #%^^#}# !! Men jag hade ju inga där!! He is playing tricks on me!! Kan han lukta sig till snoddarna eller vad!!?!!

Trodde inte jag skulle säga det men I <3 Stockholm! Rusningstrafiken känns lätt som en plätt här jämfört med London där jag bokstavligen fick en panikattack av att känna mig så instängd att jag började grina. Folk glodde såklart men vaffan det gör dem ändå! Jag har åkt fel & sen sitter man där 60 meter under jorden & Lina står nån annanstans & väntar på mig....VA? På riktigt? Varför funkar inte telefonen i tunnelbanan? Jo för att jag har gjort en resa bakåt i tiden såklart, i London är det fortfarande 1995! Men nuuuu är jag hemma igen!:) åååh så glad jag är! Sen vill jag bara avsluta med att säga att min värmefilt är den bäata grej man kan ha! (efter iphone såklart) köp en sån innan snön kommer för då är de slut i affärerna!