Jag vet att jag inte skrivit på länge. Har massor att skriva om;

* mina misslyckade hårfärgningsförsök när min frisör nästan blev arg på mig.

* min nyårsresa till Island som var super men jag blev förflyttad till ett annat hotell och nedgraderad, inte uppgraderad som jag trodde. Reklamation väntar till researrangören

Ska skriva om allt men just nu vill jag bara skriva det jag känner.

Det jag känner just nu är att jag saknar min lilla Ozo så mycket. Just nu. Vet inte varför, det bara är så. Oftast kan jag minnas honom med ett leende på läpparna men just nu saknar jag bara på ett sorgsamt sätt.

Jag har hans urna hemma vilket de flesta tycker är konstigt. Min plan är att framkalla bilder och ha runt urnan & skriva någon fin text på urnan. Självklart skulle han få en hårsnodd på urnan också. Det var ju hans favoriträtt! (som han sen kräktes upp men ändå, han jagade alltid hårsnoddar, det var hans bete tror jag)

Är nog inte redo än för att se bilder på hans stora blå ögon som tittar på mig varje dag. Hur länge får man känna så? Jag vet inte, det har gått 3 månader nu och gör fortfarande ont helt enkelt...

Här kommer iallafall en bild på världens finaste lilla varelse. Min lilla Ozo <3