Ångest att klippa sig..,

Jag har alltid ångest för att klippa mig. Väntar i flera veckor från den dagen jag bestämt mig att nu är det dags. Kollar på tider men bokar inget. Till sist när jag inte står ut med mitt slitna hår tar jag första bästa tiden och bara gör det.

Nu är min frisör på mammaledighet så nu var det extra jobbigt. Åkte därför till Kista där jag klippt mig tidigare och bara gick in o sa att jag ville ha en drop in tid. Är alltid rädd för att de vill klippa av hälften av mitt hår. Fick en jättebra tjej som heter Noora som klippte mig & det är sån lättnad att ha gjort det! Så nöjd nu.

Tänkte lite över min frisörångest och kom nog på att den härstammar till barndomen. Jag ville ha samma frisyr som min mamma men frisören fattade inte och toppade håret. När mamma pratade i telefon en dag fick jag för mig att ta saker i egna händer.

Tog saxen, klippte ovanför ena örat och under andra örat. Såg galen ut. Vi tig direkt bussen till mormor som gjorde det bästa av det som gick att rädda. Jag minns skammen på bussen dit. Skammen av att jag misslyckades och var så ful nu. Gömde håret med en mössa. Men alla visste egentligen hur ful jag var under mössan...

Nedan ser ni resultatet efter mormors räddning. Inte konstigt att jag trodde att jag var efterbliven men att mina föräldrar mörkade det...


Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Remember me!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0