igår tänkte jag tillbaka på vart jag var för 1 år sedan. Det var ganska exakt år sedan jag bestämde mig för att börja med att lyfta vikter -på riktigt. Efter mitt diskbråck när doktorn sa att jag inte FICK träna ställdes allt upp och ner. Började inse hur tacksam man ska vara över att ha en fungerande kropp och om man kan tröna SKA man det. Det var liksom ingen fråga om det. Efter doktorns hårda bud och 3 månader på crosstrainern var mitt diskbråck läkt- med goda resultat. Jag minns hur ont det gjorde i ryggen när jag hade för tungt motstånd på crosstrainern. Jag gick emot doktorns rekommendation att inte träna. Alla vet att kroppen behöver bra blodflöde och cirkulation för att läka -det uppnås via träning. När jag inte tränade fick jag även ont.När doktorn meddelade att mitt diskbråck var läkt började min resa. Efter att inte ha lyft vikter på flera år fick jag börja om från scratch. Dessutom lyfte jag helt planlöst tidigare -vet knappt ens varför -utan mål. Jag tränade då aldrig benen eftersom jag tyckte att jag inte behövde mer muskler. Nu försöker jag få in 2 benpass i veckan eftersom det är de största musklerna. Jag känner lite att jag fått tagit några steg tillbaks nu när jag skadat ryggen. Känns som i början för ett år sedan. Man är försiktig i varenda rörelse, lyft och resultaten visar sig dagen efter. Just nu känns det mycket böttre i ryggen och jag kunde igpr göra både squats & lunges med stång. Kommer tyvärr aldrig kunna på mycket vikt pga ryggen. Men man ska komma ihåg att det finns små muskler mellan kotorna som håller upp ryggen. Om de inte är tillräckligt starka skadar man sig lätt. Därför är squats och lunges bra för ryggen - & bålstabilitet.Det här blev nog årets längsta inlägg. En vecka kvar till Dominikanska! nedräkning
