Igår började dagen med att jag inte orkade något, jag gnällde, var arg, irriterad och grinade för att jag är så utmattad och inte orkar någonting. Ja...så gör jag, jag grinar. Andra människor accepterar när de är trötta och sätter sig i soffan och latar sig. Så funkar inte jag. Det är min vilja som bestämmer, inte kroppen och när det blir tvärtom utlöses panikkänslor inom mig.

Jag började direkt planera solresa, läste om höstdepression (vilket stämde in på mina symptom) och jag antingen sov eller ville sova OCH äta hela tiden. Jag köpte vitaminer, tänkte att jag säkert har vitaminbrist. På kvällen mådde jag bättre och kunde till och med gå på promenad!

På natten däremot...helvete vilken mardrömsnatt. Jag fick ont i magen och hade frossa hela natten. Jag frös samtidigt som jag var helt genomsvettig och min mage vred sig och krampade sig och gjorde ont. Jag lyckades inbilla mig själv att det var för att magen blivit nerkyld som jag fått frossa.

Idag vet jag bättre och jag har accepterat fakta. Jag har blivit sjuk. Jag blir det så sällan så att jag inte känner igen symptomen om jag inte har rinnig näsa eller feber som gör ont i kroppen.

Nu har jag insett att jag fått någon bakterie i magen. FAN VAD OTREVLIGT! Ingenting jag äter stannar kvar. Jag åt en mandarin för en halvtimme sedan. Ja...den fick inte heller vara kvar så länge (too much info, jag vet)

Så nu sitter jag här på jobbet och önskar att mitt accepterande av att jag är sjuk borde ha kommit INNAN jag gjorde mig i ordning och åkte till jobbet.